Kravanalytiker – en sällsynt profession?

Jag arbetar mycket med kravställningar. Jag fuskar en hel del inom projektledning och verksamhetsmodelleringar, men det är som kravanalytiker jag definierar mig själv (åtminstone professionellt, privat är jag en småbarnspappa som kämpar med att få arbete och privatliv att gå ihop…). På sista tiden har jag fått många förfrågningar om konsultuppdrag eller så har man bett mig tipsa om andra konsulter som är kravanalytiker. Det har då slagit mig att jag inte känner så många sådana. Jag känner väldigt många projektledare och arkitekter som även fuskar en hel del med kravarbete. I många fall är de också väldigt duktiga på kravställning. Det är dock som projektledare och/eller arkitekter de definierar sig själva.

Vad beror detta på? Är kravarbete mindre sexigt? Ger det lägre lön? Om så är fallet vad beror det på?

Min hypotes är att man som kravansvarig gör väldigt lite konkret arbete själv. Istället fungerar man som en kanal åt andra. Det gör att man inte alltid upplever att man själv kan ta tag i ett problem och lösa det. Det är ju alltid beställaren som i slutändan måste fatta beslutet. Detta kanske upplevs som frustrerande när det egentligen borde ses som en utmaning…

I mina ögon handlar konsultarbete inte om att lösa kundens problem, utan om att hjälpa kunden att lösa sina egna problem och det är precis det kravanalytikern fokuserar på till 100%.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>